Naluni



Main

Craft work
Beads
Paper
Bookbindings
Knitting
Crochet
Embroidery
Other




Bodapolskan(Swedish)

Links





Contact me



Bodapolskan

Under tredje året (2002) på gymnasiet så skrev jag ett arbete om dansen Bodapolska. Resultatet finns nu här nedan:

Innehåll

  1. Inledning
  2. Att dansa
  3. Historia
  4. Dräkten
  5. "Töntstämpeln"
  6. Stegbeskrivning
  7. Intervju med Ingrid och Erik "Kicken" Ingels
  8. Intervju med Evald Erikanders
  9. Musiken
  10. Spelmän
  11. Källförteckning

1. Inledning

Finns det något som går upp mot att få röra sig till musik man tycker om?
Att träffa olika människor och ha det trevligt ihop?
Att tillsammans med en person bli ett med dansen och musiken,
och då allt annat slutar att existera?
Att virvla runt på dansgolvet i hög fart, eller bara flyta fram som olja?
Att ha roligt ihop med människor i alla åldrar, från olika ställen?

2. Att dansa

Jag blir alltid på gott humör när jag dansar. Det är polska som jag tycker bäst om att dansa och det är långt ifrån ovanligt att andra ungdomar som dansar folkligt tycker precis som jag. Bodapolskan har blivit lite speciell för mig eftersom det var den och Bingsjöpolskan som jag lärde mig först av de polskor jag kan. Dessutom så är jag i Boda och på andra orter i Rättviks komun varje sommar. Musik är något som är viktigt för de flesta av oss. Något som jag tycker är bra med just folkmusiken och dansen är att de som är duktiga kan spela och dansa med dem som inte är lika bra. Att man lär sig av varandra. Det finns kurser också men det är lättare att få en känsla för dansen på själva dansgolvet. De som lever på folkmusiken behöver inte gå och gömma sig för att få vara i fred. De är precis som alla andra.

Det är kanske lika bra att jag talar om att det är väldigt ovanligt att man har en folkdräkt på sig när man dansar, förutom då på uppvisningar. De som äger en dräkt är väldigt rädda om dem, bl a för att de kostar ett antal tusen. Dessutom så är de för varma. De vanligaste kläderna är byxor eller kjol med en tunn tröja eller skjorta till. Något som man däremot inte bör ha är skor med gummisula. De gör att man sitter fast i golvet när man försöker snurra och det är inte helt bra för knäna.

Jag lärde mig att dansa både Bodapolska och de allra flesta andra folkliga danser jag kan på dansgolvet. Först av mina föräldrar och sedan av olika personer som jag har träffat genom åren. Jag lär mig fortfarande nya danser på det sättet. Det var först när jag kunde dansa de vanligaste danserna som jag var med på läger eller någon kurs. Då har jag mest lärt mig en bättre teknik.

3. Historia

Ända till 1860 så dansades nästan bara polska i Boda. Man dansade t.ex. på bröllop och dop. Efter 1860 så kom det nya danser till socknen och det var bl.a. schottis, vals och polka. Runt 1900 så kom hambon till Boda. Danserna kom till Boda av ungdomar som varit ute och jobbat på andra ställen.

4. Dräkten

Männen har en mörkblå rock och väst med röda kantband fram. De har gula knäbyxor med tre tofsar i och mörkblå strumpor.

Kvinnorna har mörkblå kjolar med ett rött randigt förkläde, en broderad väst och en vit blus under. De har en väska som hänger från höften och röda strumpor och röd huvudbonad.

Både män och kvinnor har svarta skor med en stor plös.

5. "Töntstämpeln"

Att inte så många dansar folkligt i Sverige är tråkigt, den har tyvärr fått en töntstämpel. Det är vår egen kultur, vår historia. Det kan bero på att man inte vill göra som sina föräldrar. Det kan också bero på att det ser så tråkigt ut när olika folkdanslag har uppvisningar. Ofta så ser de inte glada ut, de koncentrerar sig för mycket på sina steg. Det är dessutom ovanligt att det är ungdomar med på de uppvisningarna. Det ska se kul ut att dansa. När det är gymnastik i skolan så börjar de lära ut dans i fel ålder. De börjar då det är vanligt med tjej och killbaciller. Man skulle börja dansa med sex och sjuåringar i stället. Dessutom så måste läraren tänka på att inte använda för tråkig musik.

6. Stegbeskrivning

Förstegen: Är som att gå, man sätter ner vänsterfoten på ettan och högerfoten på trean. Kavaljeren håller sin högra hand om damens midja, hon håller sin vänstra hand på hans högra axel.

Omdansningen:

I omdansningen så håller damen sina händer på "baksidan" av kavaljerens axlar. Kavaljeren har sina händer på damens midja.
  1. Kavaljeren sätter sin vänsterfot på utsidan av damens högra och väntar lite så att det blir en liten förskjutning i takten, det är detta som bildar det speciella suget i dansen. Damen tar ett steg till med sin vänstra fot innan hon samlar dem. Sedan samlar hon endast sina fötter på 1:an.
  2. Kavaljeren placerar sina fötter parallellt med varandra med ett litet mellanrum. Damen sätter sin högerfot mellan kavaljerens fötter.
  3. Kavaljeren vrider vänsterfoten på tårna och högerfoten på hälen. Damen placerar sin vänsterfot på kavaljerens högra fots utsida.
Eftersom att det är kavaljeren som för så är det han som bestämmer när man ska börja och sluta snurra, men han bör tänka på att göra det i reprisskiftena. Man snurrar alltid medurs, det gör att man inte behöver ta lika långa steg för att komma runt.

7. Intervju med Ingrid och Erik "Kicken" Ingels

På 1800-talet fanns bara polskan i Dalarna. Skillnaderna mellan olika polskor kan bero på att byarna var isolerade ifrån varandra. För att alla paren skulle få dansa lika mycket omdansning så gick paren på en kö i den lilla ladan och lämnade på så vis en lucka för det paret som snurrade. Man dansade ofta på midsommar, bröllop och kalas. Den som ansågs vara duktigast var Finn Jonas. Laggar Anders var också bra på att spela. Om någon frågade om ett bröllop eller kalas var bra så kunde man bara svara att de var Laggar Anders som hade spelat för att den andre skulle förstå att det hade varit trevligt.

Alla som dansar har olika dansstilar.

När hambon kom så gick man över till att dansa det istället för polska. Det tog några år för alla att lära sig hambo. Under de åren så dansade man hambo och polska samtidigt på dansgolvet. Det gick bra eftersom takten i hambo och bodapolska är lika varandra, hambon går lite fortare.

8. Intervju med Evald Erikanders

Det är ingen som vet när man började dansa bodapolska eller var den ifrån kommer från början. Men det var länge sedan. Jag minns nog bara det som har hänt under de senaste femtio åren.

Hambon kom på 40 talet och ett tag så dansade man hambo och polska samtidigt på golvet. Villard Dahl var i Stockholm och lärde ut bodapolska på 50-60 talet. Det är bl.a. på grund av honom som stockholmarna dansar bodapolska.

Förr så var det mer ordning på dansgolvet alla tog förstegen samtidigt och snurrade också samtidigt i polskan. I slutet av 70 talet så började Stockholmarna att komma hit och när de dansar så går de förteg när de vill och det blir lite rörigt på golvet. Får de en lucka så snurrar de lite. När man står och spelar så ser man att alla har sin egen dansstil, det är ingen som dansar lika. Men grunden är likadan. De dansar inte som de gamla farbröderna gjorde. Om man tittar på en som dansar otakt på golvet så får man blunda. Men många är också bra.

Förr så kallade man förstegen för att "ta leken".

Nu så går Bodapolskan långsammare än den gjorde förr, det beror på att stockholmarna tyckte att det var bättre på det viset.

Min morbror Finn Jonas var en förgrundsgestallt och var i Rättvik där han dansade för de kungliga på hotellet. Där fanns det parkettgolv och det gick mycket lättare att dansa på det än i ladorna. (De dansade i läderskor). På det golvet så kunde man dansa finare och brodera ut dansen. Finn Jonas började lyfta lite på ena benet när han dansade där, antagligen för att det var ett bättre golv och det gick så lätt att dansa då. Det finns fortfarande några som dansar så idag men det tillhör inte traditionen.

Man dansade lite olika i norra och södra Boda. Vi uppe på Åsarna ansågs vara lite bakom centrum och det gick lite vildare till, de neg mer. Medan de i Kyrkbyn var stelare och de var lite "finare".

9. Musiken

Bodapolskan spelas på ett alldeles speciellt sätt. Tvåan markeras med ett kraftigt uppstråk, själva låten är dessutom uppbyggd så att tvåan markeras tydligt. När man lyssnar så känns det som om man håller på att flyga upp i luften på 2:an, men i dansen så sjunker man ner istället. Man kan också förklara det med t.ex. en boll. Man håller den i handen och för den åt vänster på ettan, kastar upp den på tvåan och för den åt höger på trean.

I motsatts till bodapolskan så är t.ex. slängpolskans taktdelar lika långa.

10. Spelmän

Laggar Anders är född den 5 juni 1916. När han var liten flyttade familjen från Silverberg till Osmundsberg. Han började jobba i skogen när han gick ut skolan. Han högg ner träd och körde timmer. På somrarna så sysslade han med jordbruk. Laggar Anders fick sin första fiol när han var tre år. Han satt med sina morbröder och försökte hänga med när de spelade.

Laggar Anders var en väldigt duktig och omtyckt som spelman.

Röjås Jonas föddes 1921 och var en stor fiolspelman och varit med i TV och radio. Han gick först i musikskola och spelade folkmusik, sedan i Amsterdam och spelade klassiskt där. Han har skrivit ner några låtar som han kunde och de noterna betyder mycket nu.

Hans barn är också kända; Karin 1957, Maria 1959, Britta 1961 och Hans 1966. De har konserter och kurser och Maria och Britta har också varit med i TV.

Finn Jonas är född 1888 var både berömd vissångare och spelman. Han var med både i radio och på olika skivor.

11. Källförteckning

Litteratur:

Bjernulf, Arne
Tvåhundrafyrtio spelmän från Boda.
1992, Boda Hembygdsförening

Andersson, Fräs Erik, född 1868. - Skrev ner vad han visste om danserna i Boda och skickade in det till Nordiska museet, etnologiska undersökningen.



Muntliga källor:

Evald Erikanders

Erik "Kicken" Ingels

Ingrid Ingels

Hans Röjås

Knapp Britta Pettersson